Sand mellan tårna

...äntligen ,jag har längtat till stranden.
När jag körde genom stan var himlen blå utan moln, och solen strålade.
Kom ner till stranden och där råder nåt helt annat...

Det var riktigt dimmigt och man såg hur det liksom rök ur vattnet.
Solen lyckades iaf värma hur gott som helst men tystnaden från havet var nästan kuslig, vattnet var nästan alldeles stilla trots att det fläktade till en vind mellan varven.

Får ta en annan dag till att lyssna på vågbrus :)
Man behöver ju inte använda alla sinnena på samma dag ...

Man kan inte kräva att jag ska fatta så tidigt på morgonen!

Telefonen ringde, en timme innan jag skulle gå upp.
Svarade och fick order om att öppna porten.
Visst...på med kläderna och rycker upp ytterdörren.
Därute stod en stackars barnfamilj, de stackarna var nog på väg till jobbet :)
Barnen pratade med varandra o när jag kommer utrusande så säger mamman argt:

"SE NU, NI VÄCKER JU HELA HUSET!"

Då skämdes jag...det var ju inte därför jag öppnade ytterdörren o stack ut alldeles halvsovande med alla mina lockar på sne för att någon väsnades i trappan...det hörde ju inte jag inifrån...
Som tur va så tog de hissen o jag körde trappövning.
Vi var nere samtidigt o porten kunde öppnas...
Nästa gång använder jag porttelefonen, hahaha
Men sånt fattar man inte riktigt så här tidigt på morgonen!

Så godmorgon, välkommen fantastiskt fina dag :)